Google+ Followers

söndag 29 september 2013

När antirasister agerar rasistiskt, och när toleransförmedlarna agerar intolerant!

Det är ungefär en sådan inställning som dominerar i vårt fina Sverige, du måste vara god och de som inte tycker som du måste vara onda! För att bevisa hur onda de är måste du använda ett slagträ! För att kunna slå ordentligt, behöver du inte vara logisk, utan ond!

I det politiska debattklimatet är det enbart EN sak som får dig att bli trovärdig, att bli antirasist! Du måste bevisa hela tiden att du håller med den kollektiva, implicita konsensusen där man talar högt om ”de utsatta”, medan i själva verket inte gör så mycket åt dem! Här i Sverige är det talandet ordet som hörs mest! Språkets makt som styr, retoriken och konsten att formulera fina slagord som härskar, men dina intentioner, ingen vet om och tas sällan i beaktande!

När man talar om antirasism tenderar man att reduceras till att bekräfta rasism i stället för att bryta ned den! Det är dags att tala om gemenskap och att arrangera kulturella mötesplatser istället för tjatet om hat och förakt!

Som en kämpe för det fria ordet spelar det inte så stor roll för mig vilka politiska värderingar människor har, alla får tycka olika! MEN det spelar en avgörande roll hur dessa människor bemöter andras värderingar, deras bemötande kan antingen öppna dörrar för en utvecklande diskussion eller sänker ned dem till botten, för alltid…

Tvångäktenskap bör vara olagligt, kära politiker!

Jag förmodar att många av er redan har rest iväg på era lyxiga semesterresor för att fånga ett vackert och exklusivt minne av sommaren! I skuggan av samhället, i periferin ute i förorterna, är det också många som har åkt på semesterresor, emellertid inte lyxiga sådana, utan resor till sina hemländer!

Jag förmodar att många av er kommer tillbaka från era resor med fantastiska sommarminnen. Men vet ni? När våra förortsflickor kommer tillbaka är de totalt förkrossade. Ni talar om era fina semesterminnen, medan våra förortsflickor bär på sina jobbiga minnen i tysthet! Mitt hjärta blöder, kära politiker! Jag vill berätta om det som ni inte vill höra! Jag vill utmana er rädslor och ta en debatt om de kulturella och religiösa faktorer som i monstruös utsträckning påverkar våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund negativt. Jag vill berätta om den kollektiva kulturen, där kärleken för familjen och klanen är helig, och på grund av denna så tvingas många förortsflickor överge sitt livs kärlek.

Ja, många förortsflickor går runt med en klump i magen inför sommarlovet! Skräckslagna inför det otäcka ödet som kommer att inträffa! Det kan vara allt från tvångsäktenskap, barnäktenskap, oskuldkontroll eller könstympning. Kära politiker! Jag förmodar att ni, i er dagordning, inte har räknat med att det faktiskt finns en grupp förortsflickor som diskrimineras i kulturens och religionens namn. Ni kallar det för en mänsklig rättighet att man tillåts utöva sin kultur, och jag tolkar er tystnad som feghet och ett stort svek mot demokratin när ni å ena sidan talar fint om att alla är lika mycket värda, och å andra sidan exkluderar våra förortsflickor från denna mänskliga rättighet!

I ett land som räknas som ett av de mest jämställda av länder som finns så existerar ingen lag som skyddar våra förortsflickor, ingen lag mot tvångsäktenskap, barnäktenskap, kyskhetsbrott eller hedersbrott! Snarare får vi skylla på vår kultur som anammar klanens makt, vi får skylla på vårt samhälle som har blivit alltför kulturrelativistiskt och vi får beskylla vårt öde för att vi föddes med detta barbariska kulturarv! Kära politiker, ni blir oroade över att hedersförtrycket synliggörs, inte för att det praktiseras!

En tragikomisk inställning egentligen, men skall man verkligen bli förvånad i Sveriges LAGOM HEN land?

Det är en mänsklig rättighet att stötta homosexuella!

"I en värld full av fördomar, arrogans och intolerans så blir jag verkligen mörkrädd och känner mig illa till mods när jag ser och hör hur Ryska högerextremister torterar homosexuella pojkar, idag, år 2013! Men hur ser det ut i Sverige? Hur bemöts homosexuella här? Vilka erfarenheter bär de med sig? Och vad är deras brott egentligen?

I en värld som är full av egoism så tvivlar jag emellanåt på om kärleken verkligen övervinner allt, som det sägs! Men när jag ser de homosexuellas kamp för sin kärlek, för de överväldigande känslorna som man inte kan styra över, förstå eller definiera, så kan jag inte göra annat än att lyfta på hatten!

Som rättsaktivist stöttar jag de homosexuella fullt ut och jag anser att deras rätt till kärlek är en mänsklig rättighet! Jag respekterar dem som trots samhällets förakt, förnekelse och intoleranta attityder kämpar så hårt för sin kärlek! Tack för att Ni ger oss hopp (om att sådana känslor ska få finnas) och tack för att Ni lär oss vad kärlek är!

lördag 14 september 2013

Vår yttrandefrihet är i fara!

En av Demokratins baksidor är att man ger sig rätten att tillskriva andra åsikter som de egentligen inte har i syftet att svartmåla deras kamp och därigenom framhäva sina egna åsikter i samhällsdebatten! Själv har jag alltid kämpat för det fria ordet och för ett öppet samhälle där alla åsikter bemöts med respekt! Men för att leva som jag lär har jag gång på gång accepterat och bemött andras påhopp med tystnad och försökt se och tänka ur deras perspekt...iv! Inte desto mindre har jag ignorerat, blockerat och tagit avstånd från alla som försöker misstänkliggöra min kamp för barn och ungdomar med invandrarbakgrund, en kamp som är helig för mig! En kamp som bemöts med misstro på grund av mina metoder som av somliga upplevs som kontroversiella! Och då är det lätt att vända debatten mot mig genom att använda de heliga orden, mänskliga rättigheter!

Det råder ingen tvekan om att de mänskliga rättigheterna har blivit ett varumärke där man lätt kan få mycket medhåll och där det rationella resonemanget vinner, där det sunda förnuftet erövrar! Men så är det inte! För många som beskriver sig själva som liberala och som kämpar för mänskliga rättigheter har svårt att respektera min mänsklig rättighet! Min rätt till yttrandefrihet, rätten att stå för mina åsikter! Rätt att definiera mig, positionera mig, identifiera mig och beskriva mig utifrån vad jag anser mig vara, inte vad mina meningsmotståndare vill inbilla andra att jag är!

Jag har aldrig haft samröre med SD eller högerextremister, jag har aldrig tagit avstånd från muslimer och jag är fortfarande en förortstjej där mötet med hederskulturen är befintligt! Jag utgår nämligen från ett praxisnära sammanhang och det är därför jag skriker högt, sticker ut och kräver adekvat hjälp gentemot de kulturella och religiösa påtryckningarna i förorterna! Nåväl! I dessa bilder som jag har lagt upp kan ni själva läsa hur somliga anser att jag inte har rätt att kalla mig för muslim om jag är islamkritiker, men faktum är att jag aldrig har tagit avstånd från min " kulturella religion", jag anser att även sekulära muslimer har rätt att tala, kritisera och komma till tals när man vill kritisera den religion som man tillhör! Det paradoxala är att dessa kvinnor i sin kritik vill få bekräftelse på något de själva anser om mig, inte något jag själv känner, upplever eller uttrycker!

Det är skrämmande i sammanhanget att somliga anser att vissa muslimer har mer rätt att få tala om andra och då enbart troende och praktiserande får kalla sig muslimer, dvs. varken sekulära eller kulturella! Jag undrar hur min familj i Mellanöstern skulle reagera om de fick höra att jag kritiseras när jag kallar mig för muslim så länge jag inte praktiserar islam? I mitt hemland var jag inte heller praktiserande muslim men jag räknades ändå som muslim där! Ännu förvånande i det demokratiska Sverige kan man läsa vad Reza Chitsaz (2013-08-30 ) skrev om mig på F!:s hemsida:

http://feministisktperspektiv.se/2013/08/30/hedersvaldsdebatten-och-identitetspolitik/"

Där kritiserades jag för att jag kallar mig för invandrarkvinna, jag som varken är född eller uppvuxen i Sverige undrar vem som annars har rätt att kallar sig för det? Vidare skriver han att inte ens Jimmy Åkesson öppet vågar komma med sådana förslag som Hanna Gadban har kommit på! Nåväl, efter cirka tio dagar på Twitter har jag redan fått mina kritiker att jobba heltid för att granska varenda status och kommentar som jag skriver där! Hot och hat mot oliktänkande är en skrämmande utveckling i Sverige och det bör uppmärksammas. Hot och hat mot oliktänkande associeras inte med kampen för människans rätt till en egen åsikt i samhället! Hot och hat är inget alternativ för att marknadsföra sina åsikter, har man vettiga åsikter ska man föra fram dem utan att behöva mobba och kränka andra och använda sig själv som måttstock och där allt som inte ryms klassificeras som rasistiskt, islamofobiskt, odemokratiskt, högerextrimistiskt mm!

Detta kallar jag för den intoleranta arrogansen och just denna intoleranta arrogans är ett hot mot det demokratiska samhälle som vi kämpat för att bygga!

lördag 7 september 2013

Det antirasistiska Sverige

Hej Hamas, welcome to Sweden! Här får ni makt och en position i det antirasistiska Sverige! Här får ni kalla kvinnorna för horor utan att någon ifrågasätter ert uttalande, vem vågar göra det? Vem vill stämplas som rasist i det antirasistiska Sverige?

Nåväl! Vi har nått kulmen i den vidriga nedåtgående utvecklingen som började med antirasistiska ansatser där allt som sägs och görs reduceras till rasism, något som har bidragit till att terrorister, jihadister, islamister och inte minst Hamas kan röra sig fritt och få inflytande i det antirasistiska Sverige, utan att någon öppet vågar ta debatten! Vi pratar tyst om det, vi är medvetna om det, vi ser det, vi upplever det, men det förblir en baksida av det mångkulturella samhället!

Nåväl! Vi får tacka alla karriärtörstande politiker, kulturrelativister, våra kära verklighetsfrånvända journalister och alla andra som varit med och bidragit till det lyckade antirasistiska Sverige! Vi ska aldrig glömma att just denna ansats är bland de bakomliggande orsakerna till varför hedersförtrycket än idag är ett tabubelagt ämne att diskutera utan att få brännskador! Vi ska aldrig glömma att just denna ansats har bidragit till en normalisering av kvinnoförtrycket, en normalisering av slöjan och männens maktutövande i kulturens och religionens namn!

Vi ska aldrig glömma att våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund hamnar i kläm när de blir fångar i en kultur som negligerar deras rätt att vara värdiga individer, deras rätt att välja fritt utan att vi räcker dem en hand, av rädsla för att trampa på en öm tå! Vi ska aldrig glömma att de som talar så vackert om mänskliga rättigheter har privata agendor, de drivs själva av en antirasistisk syn gentemot de som inte delar deras åsikter och motkämpar/kränker därigenom andras rätt till yttrandefrihet! Vi ska aldrig glömma, kära vänner, att det är ett år kvar till nästa val, och våra röster är värdefulla! Ge aldrig era röster till tvetydiga partier vars politik är mer vilseledande än aprilvädret! Jag kommer ALDRIG att ge min röst åt ett parti som påminner mig om att morgondagen kommer att medföra ytterligare ett hedersdrabbat barn, ytterligare ett fattigt barn, ytterligare en hedersmördad kvinna, ytterligare en beslöjad flicka, ytterligare en uppgiven islamist i våra förorter!

Dessa antirasister bör omdefiniera, beskriva, begränsa och bearbeta sina agendor! Detta är mitt nästa krav som jag ska publicera snart!

söndag 1 september 2013

En politisk islam i Sverige är inget alternativ för våra ungdomar med invandrarbakgrund!

Islamisternas existens i förorter, är det en myt eller verklighet? Är en politisk islam ett alternativ för våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund?Gynnar denna ideologi vårt samhälle?

Jag ser en nedlåtande utveckling i våra förorter. Regeringen verkar vara väldigt generös när det gäller att spendera miljoner till olika religiösa samfund, men inte en enda krona för att bekämpa islamisterna!

Kära Sverige,
Vart är du på väg egentligen, med naivitet som vägledare?
Ska vi tala om islamofobi men inte om islamister, inget ord om strävan efter att tillämpa en politisk islam i förorterna? Inte ett enda ord om hur somliga redan skapat ett instängt civilsamhälle vid sidan av vårt gemensamma samhälle?
Har ni hört att en organisation nyligen har fått tre miljoner för att bekämpa islamofobi! Som om denna organisation kommer att köpa islamvänliga attityder för tre miljoner! Själv har jag velat att pengarna går åt att bygga nya ungdomsgårdar i förorter, satsa mer på ungdomar med invandrarbakgrund som misslyckas i sina studier, lyfta upp de från eländen! Dessa ungdomar har ingen utväg än att söka sig till misstänkta religiösa läger i Syrien och Somalien om räddningen inte kommer härifrån!
De kommer tillbaka hit med hatiska attityder gentemot majoritetssamhället! De kommer tillbaka efter att de har inskolat sig i regler och tänkesätt som utgår från de islamiska sharia-lagarna, jag ser dem som offer!!!!!

Kära Sverige,
Vem räddar våra ungdomar om vi inte öppet talar om problematiken? Vem tar de ur fällan? Vem räcker de en hand? Vem hjälper de på traven om regeringen, så naivt, tenderar att befästa en diskurs som inte gynnar någon förutom shari- lagssträvare!
Kära Sverige,
Varför får du mig så ofta att känna att jag har hamnat i fel land?