Google+ Followers

lördag 21 december 2013

Att tolerera det goda våldet!

Det är vansinnigt enkelt att genomskåda den pågående, ensidiga debatten kring rasism och nazism. En debatt som tvingar oss betraktare att undra om det verkligen är så naiva våra politiker och journalister är, eller om de är så listiga att de vill tvinga oss att anamma en bild som delvis överensstämmer med verkligheten, och delvis inte?

Tusentals människor kommer att delta i demonstrationen mot rasism i Kärtop imorgon 22/12- 2013. Man blir varmt om hjärtat över att så många människor vill markera att i vårt Sverige vill vi inte ha rasister, nazister och fascister. En inställning som jag alltid haft då jag deltog i demonstrationer och stod med de kloka människor som är emot rasism, lika mycket som de är emot våld för att bekämpa rasism, SNAIV (Aktivt icke våld). Bland mina mejl läser jag inbjudan till demonstrationen och funderar över det fantastiska tillfället att säga nej till rasism! Men i den här demonstrationen kommer folk att stå sida vid sida med AFA, RF och andra vänsterextremistiska rörelser och därmed bekräftar man det samhälleligt omtalande erkännandet och acceptansen av "Det goda våldet" .

Nej, säger jag! Det goda våldet är lika illa som det onda våldet, vänsterextremister är lika farliga som högerextremister, islamister liksom all slags extremism. Att manifestera sida vid sida med AFA-aktivister signalerar fel moraliska budskap, där vi på grund av vår avsky för rasism tål det goda våldet, och där vår nolltolerans gentemot rasism tål rasistiskt agerande i det godas syfte och där vi i vår strävan efter ett Sverige fritt från rasism och nazism hamnar i ett Sverige där extrem vänster utmålas som hjältar och samhällspoliser.

Jag ser inte någon som helst skillnad mellan högerextremister och vänsterextremister (SMR och AFA). Det äkta kampen mot rasism bör således börja med en konsekvent inställning och nolltolerans gentemot all fascism och all rasism oavsett inom vilka grupper detta existerar. Nolltolerans gentemot trångsynta människor !

Man skulle vilja att folk tar ställning mot alla totalitära ideologier, men detta sker inte genom att man organiserar sin världsbild i rent/orent, acceptabelt/oacceptabelt, gott våld/ ont våld, detta är livsfarligt för ett samhälle, detta är demokratins nedgång. Nåväl, de antidemokratiska strömningarna behöver synliggöras oavsett avsändare, men jag vänder ryggen mot den outtalade toleransen gentemot vänsterextremismen som dominerar media och samhällsdebatten men även i akademiska kretsar! Är det för mycket begärt att kunna vara konsekvent i det här landet?


söndag 1 december 2013

Innan Ni tänder första adventsljuset!

Ta en snabb tillbakablick över veckan som har gått, och fäll gärna en tår över vårt fina Sverige! Fäll gärna en tår över drömmen om demokratin som har gått i kras och om en ett tolerant samhälle där alla får plats!

Nåja, i resten av världen sker paradigmskiften sedan decennier, men här i Sverige sker det oftare, tätare och på ett alarmerande sätt! Vi går mot en allt snabbare sluttande utveckling där hat och förakt legitimeras, försvaras och tolereras! Detta gör mig mörkrädd! Ni känner väl Aftonbladets FD vänsterextrema skribent, Petter Larsson, som var farligt nära främlingsfientlighet när han angrep mig i sin tidning, alltså gav sig på en invandrarkvinna med muslimsk bakgrund. Nu uppmanar han till våld och försvarar AFA, inte konstigt att han känner samhörighet med sina gamla kamrater!

http://t.co/XDuE23kH1H. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17930306.ab.

Nu har vi även rapparna, som använder sig av subkultur som vapen för att bekämpa SD, men hur då? Ja, genom att uppmana till ett ”blått och gult” våld förstås! http://gaffa.se/nyhet/78651. Läs även http://btledarblogg.wordpress.com/2013/11/29/stakset-och-timbuktu-las-machiavelli/

Megafongrabbar gör också skillnad i vårt fina Sverige http://t.co/Jk88YqtcYu!

Det förvånar mig verkligen att ”EN DEL AV VÄNSTERN ” tydligen har väldigt svårt att förstå att vänsterextrema är lika EXTREMA som högerextrema? Skillnaden är dock att de första gömmer sig bakom den "goda självbilden" och ett ofta outtalad ändamål, naiv syn på rasism. Underligt är det att just självutnämnda antirasister och extremvänstern som brinner för att bekämpa rasism och ondskan försvarar å andra sidan våld och jihadism. Deras motto är: - ” Kampen är målet. Kriget ger näring”. Inte desto mindre blir jag mörkrädd när ungdomar imiterar tårttanten genom att tårta henne.

http://nyadagbladet.se/inrikes/ungdomsorganisation-tartade-tartkvinnan/

Vad ska vi säga till våra barn, elever, ungdomar när de läser Aftonbladet, när de lyssnar på tv och när de söker låtar på You tube och finner våldsamma låtar? Vilket pedagogiskt svar ska vi hitta på för att våra ungdomar, Sveriges framtida generation, inte ska ta sådana vänsterextrema skribenter och sådana hatiska rappare som förebild? Jag blir rädd och min oro över våra barn och ungdomar ger mig en klump i magen. Undrar någon över varför några ungdomar bränner bilar? Eller ansluter sig till jihadism? De är ju en konsekvens av vad som händer ute i samhället!

Rasism och mänskohat har blivit Sveriges nya diskurs, och de som har myntat detta hyllas! Manshatande feminister, som å ena sidan talar om jämställdhet och å andra sidan visar sitt hat gentemot pojkar och män, vad kan detta vara om inte könsdiskriminering? Och hör och häpna, de angriper GAPF, en organisation som jobbar dag och natt för att bekämpa hedersvåldet där även unga pojkar kan drabbas!

http://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2013/11/29/stod-till-pojkar-och-man-ar-oacceptabelt/ Men det visade sig att de har angett faktafel, läs GAPF:s pressmeddelande

https://www.facebook.com/notes/gl%C3%B6m-aldrig-pela-och-fadime-riksf%C3%B6rening/riksorganisationen-gapf-pressmeddelande-ungdomsstyrelsen/634832636555712

Nåväl, jag avslutar med det bästa jag har läst denna vecka av Marcus Birro; -
”Dimman ligger tät över slagfältet. Många beskjuts för vad andra gjort. Kom upp ur skyttegravarna. Sträck ut en hand. Bjud in till samtal och möten. Vi står här och väntar på er. Vi har stått här rätt länge nu. Välkomna upp och in. De svåra frågorna kräver nya förhållningssätt. Tillsammans kan vi göra den världen till en bättre plats för oss själva och våra barn”.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manga-feminister-siktar-pa-fel-saker/

Tänd ett ljus men låt det aldrig brinna ner! Sträck ut en hand och bjud in till samtal istället för hat och förakt, finns det något hopp där ute?...

måndag 28 oktober 2013

FI har visst ägnat sig åt en personlig vendetta!

I sin replik (Svt debatt, 21/10) skriver feministiskt initiativs medlemmar Linnéa Bruno och Mehrtab Motavvas följande: ”att kritisera en debattörs odemokratiska förslag i offentliga rum är inte detsamma som att ägna sig åt personlig vendetta”. Fint uttryckt och något som förmodligen alla håller med om! Men sanningen säger mig någon helt annat, sanningen måste komma i fatt och den är för övrigt inte längre en hemlighet.

Fi medlemmen Motavvas fick ett utbrott när jag utsågs till årets alumn av Södertörns högskola. I sin artikel i Feministiskt perspektiv (27/9) tillskrev hon mig åsikter som jag aldrig haft och förtalade mig angående tre saker som jag aldrig har uttryckt: - Att jag ser på slöjan som en pedofilsymbol, att jag har krävt en etnisk särlagstiftning och att jag har krävt att invandrare skall skriva under ett avtal med staten att de tillägnar sig svenska normer. I samband med denna artikel startade Sveriges unga muslimer och vänsterantirasister en protest mot Södertörns högskolas alumnpris där hundratals medlemmar i dessa organisationer skrev under en namninsamling. Motavass slutade inte där utan tillsammans med sina ”alliansvänner” skrev hon långa hetsmejl till Södertörns högskola (dessa mejl är för övrigt allmän handling). I dessa hetsmejl angriper hon personen Hanna Gadban och dessutom erkänner att hon har flera hundra skärmdumpar som klart visar att mina åsikter är högerextrema. Hon skrev bland annat ” Hennes åsikter i debattartiklar, radio och TV, samt offentliga vänskapskrets på Facebook är högerextremistiska; där rör sig alltifrån kända företrädare/anhängare för Dispatch International, Avpixlat, Tryckfrihetssällskapet och Sverigedemokraterna” och där skriver hon namn på en privat person som i själva verket inte har något med dessa sajter och SD att göra. Därtill avslutade hon sitt hetsmejl med att skriva ”jag undrar om Ni - trots högre läroverks antidiskrimineringsprincip - skulle ha delat ut Alumnpriset till Adolf Hitler och Ahmadinejad? De var också "orädda debattörer" och "engagerade lärare".

Paradigmskiftet fick sin kulmen i detta hetsdrev efter att Aftonbladets kulturskribent Petter Larsson, som verkar ha fått inspiration av Motavass hetsmejl, etiketterade mig som en nazist som propagerar för särlagstiftning och rör sig i främlingsfientlighetens gränsland.” (Aftonbladet 4/10). Det råder ingen tvekan om att det är oerhört intressant för betraktaren att spekulera runt vilka mål och syften som förenar Sveriges nya allians ” Fi, vänsterantirasister och islamister” trotts deras skilda ideologiska och politiska grundprinciper. Spekulationerna är många, något som förklarar varför denna debatt överskridit alla gränser och varför den fortfarande pågår. Debatten speglar visserligen den ständiga kampen mellan vad som egentligen anses vara rasistiskt och vad som anses vara mänskliga rättigheter, av vilka yttrandefrihet enbart reduceras till vissa röster som alltid överröstar de andra, till varje pris, även om vägen dit går genom nätmobbning, ryktesspridning och trakasseri!

Varför talar de självgoda gång på gång om den främlingsfientlighet och rasism som invandrare och muslimer blir utsatta för, samtidigt som de själva agerar rasistiskt och främlingsfientligt mot invandrare och muslimer vars åsikter inte går i linje med vänster- anti-rasistiska- kollektiva- hegemoniska principer? Varför arrangeras kampanjer för att tysta ned en röst tillhörande en invandrarkvinna med muslimsk bakgrund? Och vem är det egentligen som är främlingsfientlig och islamofob i denna debatt?

Den intoleranta arrogansen som brännmärker andras åsikter är själva rasismen som ingen talar om. Sara Mohammad, Maria Hagberg, Bitte Assarmo med flera undertecknade profiler ville i sin artikel (Svt debatt, 16/10) uppmärksamma hetskampanjen som drevs mot mig, inte minst av Aftonbladets kultursida, och därmed påvisa att vår yttrandefrihet är i fara och vår demokrati håller på att ödeläggas i och med att dessa kulturrelativister, hand i hand med Sveriges media, ägnar sig åt karriärmordsagendor.

Jag undrar hur länge måste Jämställdhetsministern jobba med jämställdhetsfrågor i det här landet tills dess invandrarkvinnor med muslimsk bakgrund, som inte delar en vänster, kollektiv hegemonisk åsikt, får yttra sig i det offentliga rummet utan att behöva genomlida hatkampanjer?

Till integrationsministern; - När du generar miljoner kronor till skattefinansierade organisationer som ska verka för integration och bekämpa islamofobin, granska gärna om de istället bekämpar sekulära muslimer i vårt Sverige!

Till Justitieministern; - Du träffade hijabuppropets initiativtagare på rekordtid, utan att vänta på polisens utredning! Ha du i din dagordning planerat att träffa de som är engagerade i hedersfrågor, lyssna på GAPF:s krav och fundera över varför debatten rörande hedersvåld hamnar i skymundan medan diskussionen huruvida hedersförövarna får behålla sina rättigheter bekymrar landets Hen feminister, islamister och vänster- anti-rasister?

Till svenska folket; - Ordförande för GAPF, Sara Mohamed m fl skrev i Svt debatt (16/10) om att välja en tredje väg, att varken vara rasist eller islamist. Den vägen har jag valt, var med och hjälp oss att inte tystas ned av Sveriges nya allians!

torsdag 3 oktober 2013

Södertörns högskolans årets alumn 2013

I dag står det fria ordet på prov! Idag står jag här och beskådar alla dessa debatter, allt hat, all förakt, alla förföljelser, all förnedring, all förminskning, alla anklagelser, alla påhopp och allt förtal, med ett litet leende på läpparna.

Ja, kära vänner, det fria ordet är heligt! Jag lyckades skapa debatt i förbjudna ämnen i detta samhälle. Jag har upptäckt att gränsdragningarna mellan anti- rasister, islamister och alla extremister är suddiga, svårbegripliga och ibland vet man inte vem som är offer och vem som är förövare! Idag står jag här och tilldelas min första utmärkelse. En seger för ett samhälle som inte vill anamma kulturrelativister som förebild! En seger för ett samhälle som kämpat hårt för sekularism och jämställdhet.

Idag står jag här och bredvid mig står vänner från höger och vänster förenade i att vi måste kämpa för våra medmänniskor, och detta förverkligas först genom att respektera oliktänkande. Jag lämnade en diktatur bakom mig och har som en dröm att uppleva en värld där ingen ska behöva bli dömd för sin åsikt. Jag lämnade förtrycket bakom mig och har som en dröm att ingen ska behöva bli förtryckt på grund av sina åsikter, sin livsstil eller sina livsval. Jag vill få känna frihetens smak och där alla barn och ungdomar, män och kvinnor med invandrarbakgrund som förtycks i kulturens och religionens namn ska kunna göra sina val, frigöra sig, välja sina vägar och behålla sin egen identitet…

Förälskelsen för min kultur och min religion innebär inte att jag ska acceptera att vi lever i ett medeltida mörker…. Förälskelsen för mitt Sverige innebär inte att jag ser på min egen kultur som en minuskultur! Någonstans ska vi mötas i ett intressant, spännande interkulturellt möte, det är det mötet som jag värnar om, kära vänner! Ett interkulturellt möte där vi lever och samspelar i interaktion med varandra… testa, öppna dörrarna, möt det nya obekanta, ta den risken, detta möte smakar gott och upplevelsen stannar kvar och gör skillnad! Det gör jag, varje dag!

Jag vill tacka alla mina vänner och följare som har ägnat sin dyrbara tid på att motkämpa hatkampanj och nätmobbning mot mig. Och riktar därmed ett stort tack till mina kära vänner som var vid min sida idag!




söndag 29 september 2013

När antirasister agerar rasistiskt, och när toleransförmedlarna agerar intolerant!

Det är ungefär en sådan inställning som dominerar i vårt fina Sverige, du måste vara god och de som inte tycker som du måste vara onda! För att bevisa hur onda de är måste du använda ett slagträ! För att kunna slå ordentligt, behöver du inte vara logisk, utan ond!

I det politiska debattklimatet är det enbart EN sak som får dig att bli trovärdig, att bli antirasist! Du måste bevisa hela tiden att du håller med den kollektiva, implicita konsensusen där man talar högt om ”de utsatta”, medan i själva verket inte gör så mycket åt dem! Här i Sverige är det talandet ordet som hörs mest! Språkets makt som styr, retoriken och konsten att formulera fina slagord som härskar, men dina intentioner, ingen vet om och tas sällan i beaktande!

När man talar om antirasism tenderar man att reduceras till att bekräfta rasism i stället för att bryta ned den! Det är dags att tala om gemenskap och att arrangera kulturella mötesplatser istället för tjatet om hat och förakt!

Som en kämpe för det fria ordet spelar det inte så stor roll för mig vilka politiska värderingar människor har, alla får tycka olika! MEN det spelar en avgörande roll hur dessa människor bemöter andras värderingar, deras bemötande kan antingen öppna dörrar för en utvecklande diskussion eller sänker ned dem till botten, för alltid…

Tvångäktenskap bör vara olagligt, kära politiker!

Jag förmodar att många av er redan har rest iväg på era lyxiga semesterresor för att fånga ett vackert och exklusivt minne av sommaren! I skuggan av samhället, i periferin ute i förorterna, är det också många som har åkt på semesterresor, emellertid inte lyxiga sådana, utan resor till sina hemländer!

Jag förmodar att många av er kommer tillbaka från era resor med fantastiska sommarminnen. Men vet ni? När våra förortsflickor kommer tillbaka är de totalt förkrossade. Ni talar om era fina semesterminnen, medan våra förortsflickor bär på sina jobbiga minnen i tysthet! Mitt hjärta blöder, kära politiker! Jag vill berätta om det som ni inte vill höra! Jag vill utmana er rädslor och ta en debatt om de kulturella och religiösa faktorer som i monstruös utsträckning påverkar våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund negativt. Jag vill berätta om den kollektiva kulturen, där kärleken för familjen och klanen är helig, och på grund av denna så tvingas många förortsflickor överge sitt livs kärlek.

Ja, många förortsflickor går runt med en klump i magen inför sommarlovet! Skräckslagna inför det otäcka ödet som kommer att inträffa! Det kan vara allt från tvångsäktenskap, barnäktenskap, oskuldkontroll eller könstympning. Kära politiker! Jag förmodar att ni, i er dagordning, inte har räknat med att det faktiskt finns en grupp förortsflickor som diskrimineras i kulturens och religionens namn. Ni kallar det för en mänsklig rättighet att man tillåts utöva sin kultur, och jag tolkar er tystnad som feghet och ett stort svek mot demokratin när ni å ena sidan talar fint om att alla är lika mycket värda, och å andra sidan exkluderar våra förortsflickor från denna mänskliga rättighet!

I ett land som räknas som ett av de mest jämställda av länder som finns så existerar ingen lag som skyddar våra förortsflickor, ingen lag mot tvångsäktenskap, barnäktenskap, kyskhetsbrott eller hedersbrott! Snarare får vi skylla på vår kultur som anammar klanens makt, vi får skylla på vårt samhälle som har blivit alltför kulturrelativistiskt och vi får beskylla vårt öde för att vi föddes med detta barbariska kulturarv! Kära politiker, ni blir oroade över att hedersförtrycket synliggörs, inte för att det praktiseras!

En tragikomisk inställning egentligen, men skall man verkligen bli förvånad i Sveriges LAGOM HEN land?

Det är en mänsklig rättighet att stötta homosexuella!

"I en värld full av fördomar, arrogans och intolerans så blir jag verkligen mörkrädd och känner mig illa till mods när jag ser och hör hur Ryska högerextremister torterar homosexuella pojkar, idag, år 2013! Men hur ser det ut i Sverige? Hur bemöts homosexuella här? Vilka erfarenheter bär de med sig? Och vad är deras brott egentligen?

I en värld som är full av egoism så tvivlar jag emellanåt på om kärleken verkligen övervinner allt, som det sägs! Men när jag ser de homosexuellas kamp för sin kärlek, för de överväldigande känslorna som man inte kan styra över, förstå eller definiera, så kan jag inte göra annat än att lyfta på hatten!

Som rättsaktivist stöttar jag de homosexuella fullt ut och jag anser att deras rätt till kärlek är en mänsklig rättighet! Jag respekterar dem som trots samhällets förakt, förnekelse och intoleranta attityder kämpar så hårt för sin kärlek! Tack för att Ni ger oss hopp (om att sådana känslor ska få finnas) och tack för att Ni lär oss vad kärlek är!

lördag 14 september 2013

Vår yttrandefrihet är i fara!

En av Demokratins baksidor är att man ger sig rätten att tillskriva andra åsikter som de egentligen inte har i syftet att svartmåla deras kamp och därigenom framhäva sina egna åsikter i samhällsdebatten! Själv har jag alltid kämpat för det fria ordet och för ett öppet samhälle där alla åsikter bemöts med respekt! Men för att leva som jag lär har jag gång på gång accepterat och bemött andras påhopp med tystnad och försökt se och tänka ur deras perspekt...iv! Inte desto mindre har jag ignorerat, blockerat och tagit avstånd från alla som försöker misstänkliggöra min kamp för barn och ungdomar med invandrarbakgrund, en kamp som är helig för mig! En kamp som bemöts med misstro på grund av mina metoder som av somliga upplevs som kontroversiella! Och då är det lätt att vända debatten mot mig genom att använda de heliga orden, mänskliga rättigheter!

Det råder ingen tvekan om att de mänskliga rättigheterna har blivit ett varumärke där man lätt kan få mycket medhåll och där det rationella resonemanget vinner, där det sunda förnuftet erövrar! Men så är det inte! För många som beskriver sig själva som liberala och som kämpar för mänskliga rättigheter har svårt att respektera min mänsklig rättighet! Min rätt till yttrandefrihet, rätten att stå för mina åsikter! Rätt att definiera mig, positionera mig, identifiera mig och beskriva mig utifrån vad jag anser mig vara, inte vad mina meningsmotståndare vill inbilla andra att jag är!

Jag har aldrig haft samröre med SD eller högerextremister, jag har aldrig tagit avstånd från muslimer och jag är fortfarande en förortstjej där mötet med hederskulturen är befintligt! Jag utgår nämligen från ett praxisnära sammanhang och det är därför jag skriker högt, sticker ut och kräver adekvat hjälp gentemot de kulturella och religiösa påtryckningarna i förorterna! Nåväl! I dessa bilder som jag har lagt upp kan ni själva läsa hur somliga anser att jag inte har rätt att kalla mig för muslim om jag är islamkritiker, men faktum är att jag aldrig har tagit avstånd från min " kulturella religion", jag anser att även sekulära muslimer har rätt att tala, kritisera och komma till tals när man vill kritisera den religion som man tillhör! Det paradoxala är att dessa kvinnor i sin kritik vill få bekräftelse på något de själva anser om mig, inte något jag själv känner, upplever eller uttrycker!

Det är skrämmande i sammanhanget att somliga anser att vissa muslimer har mer rätt att få tala om andra och då enbart troende och praktiserande får kalla sig muslimer, dvs. varken sekulära eller kulturella! Jag undrar hur min familj i Mellanöstern skulle reagera om de fick höra att jag kritiseras när jag kallar mig för muslim så länge jag inte praktiserar islam? I mitt hemland var jag inte heller praktiserande muslim men jag räknades ändå som muslim där! Ännu förvånande i det demokratiska Sverige kan man läsa vad Reza Chitsaz (2013-08-30 ) skrev om mig på F!:s hemsida:

http://feministisktperspektiv.se/2013/08/30/hedersvaldsdebatten-och-identitetspolitik/"

Där kritiserades jag för att jag kallar mig för invandrarkvinna, jag som varken är född eller uppvuxen i Sverige undrar vem som annars har rätt att kallar sig för det? Vidare skriver han att inte ens Jimmy Åkesson öppet vågar komma med sådana förslag som Hanna Gadban har kommit på! Nåväl, efter cirka tio dagar på Twitter har jag redan fått mina kritiker att jobba heltid för att granska varenda status och kommentar som jag skriver där! Hot och hat mot oliktänkande är en skrämmande utveckling i Sverige och det bör uppmärksammas. Hot och hat mot oliktänkande associeras inte med kampen för människans rätt till en egen åsikt i samhället! Hot och hat är inget alternativ för att marknadsföra sina åsikter, har man vettiga åsikter ska man föra fram dem utan att behöva mobba och kränka andra och använda sig själv som måttstock och där allt som inte ryms klassificeras som rasistiskt, islamofobiskt, odemokratiskt, högerextrimistiskt mm!

Detta kallar jag för den intoleranta arrogansen och just denna intoleranta arrogans är ett hot mot det demokratiska samhälle som vi kämpat för att bygga!

lördag 7 september 2013

Det antirasistiska Sverige

Hej Hamas, welcome to Sweden! Här får ni makt och en position i det antirasistiska Sverige! Här får ni kalla kvinnorna för horor utan att någon ifrågasätter ert uttalande, vem vågar göra det? Vem vill stämplas som rasist i det antirasistiska Sverige?

Nåväl! Vi har nått kulmen i den vidriga nedåtgående utvecklingen som började med antirasistiska ansatser där allt som sägs och görs reduceras till rasism, något som har bidragit till att terrorister, jihadister, islamister och inte minst Hamas kan röra sig fritt och få inflytande i det antirasistiska Sverige, utan att någon öppet vågar ta debatten! Vi pratar tyst om det, vi är medvetna om det, vi ser det, vi upplever det, men det förblir en baksida av det mångkulturella samhället!

Nåväl! Vi får tacka alla karriärtörstande politiker, kulturrelativister, våra kära verklighetsfrånvända journalister och alla andra som varit med och bidragit till det lyckade antirasistiska Sverige! Vi ska aldrig glömma att just denna ansats är bland de bakomliggande orsakerna till varför hedersförtrycket än idag är ett tabubelagt ämne att diskutera utan att få brännskador! Vi ska aldrig glömma att just denna ansats har bidragit till en normalisering av kvinnoförtrycket, en normalisering av slöjan och männens maktutövande i kulturens och religionens namn!

Vi ska aldrig glömma att våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund hamnar i kläm när de blir fångar i en kultur som negligerar deras rätt att vara värdiga individer, deras rätt att välja fritt utan att vi räcker dem en hand, av rädsla för att trampa på en öm tå! Vi ska aldrig glömma att de som talar så vackert om mänskliga rättigheter har privata agendor, de drivs själva av en antirasistisk syn gentemot de som inte delar deras åsikter och motkämpar/kränker därigenom andras rätt till yttrandefrihet! Vi ska aldrig glömma, kära vänner, att det är ett år kvar till nästa val, och våra röster är värdefulla! Ge aldrig era röster till tvetydiga partier vars politik är mer vilseledande än aprilvädret! Jag kommer ALDRIG att ge min röst åt ett parti som påminner mig om att morgondagen kommer att medföra ytterligare ett hedersdrabbat barn, ytterligare ett fattigt barn, ytterligare en hedersmördad kvinna, ytterligare en beslöjad flicka, ytterligare en uppgiven islamist i våra förorter!

Dessa antirasister bör omdefiniera, beskriva, begränsa och bearbeta sina agendor! Detta är mitt nästa krav som jag ska publicera snart!

söndag 1 september 2013

En politisk islam i Sverige är inget alternativ för våra ungdomar med invandrarbakgrund!

Islamisternas existens i förorter, är det en myt eller verklighet? Är en politisk islam ett alternativ för våra barn och ungdomar med invandrarbakgrund?Gynnar denna ideologi vårt samhälle?

Jag ser en nedlåtande utveckling i våra förorter. Regeringen verkar vara väldigt generös när det gäller att spendera miljoner till olika religiösa samfund, men inte en enda krona för att bekämpa islamisterna!

Kära Sverige,
Vart är du på väg egentligen, med naivitet som vägledare?
Ska vi tala om islamofobi men inte om islamister, inget ord om strävan efter att tillämpa en politisk islam i förorterna? Inte ett enda ord om hur somliga redan skapat ett instängt civilsamhälle vid sidan av vårt gemensamma samhälle?
Har ni hört att en organisation nyligen har fått tre miljoner för att bekämpa islamofobi! Som om denna organisation kommer att köpa islamvänliga attityder för tre miljoner! Själv har jag velat att pengarna går åt att bygga nya ungdomsgårdar i förorter, satsa mer på ungdomar med invandrarbakgrund som misslyckas i sina studier, lyfta upp de från eländen! Dessa ungdomar har ingen utväg än att söka sig till misstänkta religiösa läger i Syrien och Somalien om räddningen inte kommer härifrån!
De kommer tillbaka hit med hatiska attityder gentemot majoritetssamhället! De kommer tillbaka efter att de har inskolat sig i regler och tänkesätt som utgår från de islamiska sharia-lagarna, jag ser dem som offer!!!!!

Kära Sverige,
Vem räddar våra ungdomar om vi inte öppet talar om problematiken? Vem tar de ur fällan? Vem räcker de en hand? Vem hjälper de på traven om regeringen, så naivt, tenderar att befästa en diskurs som inte gynnar någon förutom shari- lagssträvare!
Kära Sverige,
Varför får du mig så ofta att känna att jag har hamnat i fel land?