Till minnet av det barbariska hedersmordet på Fadime Sahindal!

De vill…

Som regnet i en solig, varm sommardag, klev du in i mitt hjärta!
Helt oväntad, helt kaotisk och underbart magisk…
Du var en outtalad kärlek!
Och jag visste, att en sådan kärlek är så kort!
Att en sådan lycka kommer att försvinna fort!
Jag visste, att jag inte får drömma, alldeles för mycket!
Inte får hoppas, alldeles för mycket…
Och att jag, av detta liv, inte heller kommer att få så mycket!

De vill att mitt hjärta sluta slå…
De vill att jag från vår kärlek avstå…
De vill upprätthålla en heder jag inte förstå…
De vill att jag skulle dö…
För de är kärleken tabu…

Men jag vill känna ditt andetag över min hals ständigt!
Jag vill inte släppa taget!
Jag vill leva farligt!
Jag vill fånga en dröm som jag såg i dina ögon, en tanke där vi, någonstans i världen, någon gång i livet, i en obestämd tid, kan bli vi… För evigt!

De säger att jag vanärade deras heder…
De säger att jag bröt mot deras dygder …
De säger att jag fick dem leva i skam …
Och att därför skickar de mig till döden framför mina systrar och bröder…
Vilka barbariska seder!!!!

Farväl och lev väl!!!
Glöm inte att ett liv utan mod är ett fattigt liv…
Och att mitt liv, trots att det var kort, var ett rikt liv!

Kvinnojouren Somayas ställningstagande från GAPF, ett budskap som man har fatatt väl!

Jag tappar ord, men ilskan tar mig an! Ingenting i hela världen får mig att må mer dåligt och känna mig mer äcklad än att se hur kvinnor och organisationer som identifierar sig som rättaktivister och kämpar för att motverka allt förtryck gentemot kvinnor använder sig av just kränkningar mot andra kvinnor som har offrat sin dyrbara tid för att rädda individer som befinner sig i hederskontexten!

Såsom alla vet har föreningen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) bekämpat hedersvåldet i åratal runt över hela Sverige! I stället för att ge stödet till denna förening och lyfta på hatten till förningens ordförande, den modiga Sara Mohammed, avfärdas hon nu som islamofob! Det paradoxala är att den dubbla utsattheten som muslimska kvinnor blir utsatta för och den barbariska normen som anammar hedersvåldet som ”straff” har föreningen GAPF gång på gång lyft fram och bekämpat. Detta borde räcka för andra föreningar och organisationer att sträcka ut en hand och stödja GAPF i sin kamp mot hedersvåldet istället för att vräka ur sig (direkt och indirekt) sitt fula omdöme som präglas av én rutten och skrämmande kvinnosyn.

Vad innebär detta, om inte en ren trakasseri och uteslutning av kvinnor som inte anses vara ”riktiga muslimer”? Vad innebär detta om inte ett ständigt maktkrig mellan religionskritiker och religionsutövare? Beklagligt nog att se hur religionsutövarna använder alla medlen för att vinna detta ohederliga krig, inte minst genom att stigmatisera och ”diagnosera” religionskritikerna som ”islamofober”!

Det gör ont i mig att jag ,som sekulär muslim, tvingas genombeskåda sådana hatiska attityder som kommer från andra muslimer.

Det gör ont i mig att ”systrar och bröder ” är fullt upptagna med att arrangera hatkampanjer mot kvinnor som kämpar för andras rättigheter! Kämpar för rätten att få leva fritt, att välj den livsstil som man känner sig bekväm med och att välja en partner som man älskar! Det är tyvärr inte helt självklarhet för alla!

Avvakta en ny skandal, denna gång på www.budskapet.se, där man arrangerat en kvällsdebatt vars titel är ” kvinnojouren Somaya och islamofoben Sara Mohammad”
den 12 januari kl. 19:00 www.budskapet.tv.
Delta gärna i debatten om ni vill, ställ gärna frågor och vittna om det vidriga kvinnohatet som kommer från de som ”kräver respekt i detta land”, men som ofta glömmer bort att börja med sig själva och respektera andras integritet!
Fy vad jag skäms, men budskapet har man väl fattat!
https://www.facebook.com/events/590391137700083/?ref=3...

Att tolerera det goda våldet!

Det är vansinnigt enkelt att genomskåda den pågående, ensidiga debatten kring rasism och nazism. En debatt som tvingar oss betraktare att undra om det verkligen är så naiva våra politiker och journalister är, eller om de är så listiga att de vill tvinga oss att anamma en bild som delvis överensstämmer med verkligheten, och delvis inte?

Tusentals människor kommer att delta i demonstrationen mot rasism i Kärtop imorgon 22/12- 2013. Man blir varmt om hjärtat över att så många människor vill markera att i vårt Sverige vill vi inte ha rasister, nazister och fascister. En inställning som jag alltid haft då jag deltog i demonstrationer och stod med de kloka människor som är emot rasism, lika mycket som de är emot våld för att bekämpa rasism, SNAIV (Aktivt icke våld). Bland mina mejl läser jag inbjudan till demonstrationen och funderar över det fantastiska tillfället att säga nej till rasism! Men i den här demonstrationen kommer folk att stå sida vid sida med AFA, RF och andra vänsterextremistiska rörelser och därmed bekräftar man det samhälleligt omtalande erkännandet och acceptansen av "Det goda våldet" .

Nej, säger jag! Det goda våldet är lika illa som det onda våldet, vänsterextremister är lika farliga som högerextremister, islamister liksom all slags extremism. Att manifestera sida vid sida med AFA-aktivister signalerar fel moraliska budskap, där vi på grund av vår avsky för rasism tål det goda våldet, och där vår nolltolerans gentemot rasism tål rasistiskt agerande i det godas syfte och där vi i vår strävan efter ett Sverige fritt från rasism och nazism hamnar i ett Sverige där extrem vänster utmålas som hjältar och samhällspoliser.

Jag ser inte någon som helst skillnad mellan högerextremister och vänsterextremister (SMR och AFA). Det äkta kampen mot rasism bör således börja med en konsekvent inställning och nolltolerans gentemot all fascism och all rasism oavsett inom vilka grupper detta existerar. Nolltolerans gentemot trångsynta människor !

Man skulle vilja att folk tar ställning mot alla totalitära ideologier, men detta sker inte genom att man organiserar sin världsbild i rent/orent, acceptabelt/oacceptabelt, gott våld/ ont våld, detta är livsfarligt för ett samhälle, detta är demokratins nedgång. Nåväl, de antidemokratiska strömningarna behöver synliggöras oavsett avsändare, men jag vänder ryggen mot den outtalade toleransen gentemot vänsterextremismen som dominerar media och samhällsdebatten men även i akademiska kretsar! Är det för mycket begärt att kunna vara konsekvent i det här landet?

Innan Ni tänder första adventsljuset!

Ta en snabb tillbakablick över veckan som har gått, och fäll gärna en tår över vårt fina Sverige! Fäll gärna en tår över drömmen om demokratin som har gått i kras och om en ett tolerant samhälle där alla får plats!

Nåja, i resten av världen sker paradigmskiften sedan decennier, men här i Sverige sker det oftare, tätare och på ett alarmerande sätt! Vi går mot en allt snabbare sluttande utveckling där hat och förakt legitimeras, försvaras och tolereras! Detta gör mig mörkrädd! Ni känner väl Aftonbladets FD vänsterextrema skribent, Petter Larsson, som var farligt nära främlingsfientlighet när han angrep mig i sin tidning, alltså gav sig på en invandrarkvinna med muslimsk bakgrund. Nu uppmanar han till våld och försvarar AFA, inte konstigt att han känner samhörighet med sina gamla kamrater!

http://t.co/XDuE23kH1H. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17930306.ab.

Nu har vi även rapparna, som använder sig av subkultur som vapen för att bekämpa SD, men hur då? Ja, genom att uppmana till ett ”blått och gult” våld förstås! http://gaffa.se/nyhet/78651. Läs även http://btledarblogg.wordpress.com/2013/11/29/stakset-och-timbuktu-las-machiavelli/

Megafongrabbar gör också skillnad i vårt fina Sverige http://t.co/Jk88YqtcYu!

Det förvånar mig verkligen att ”EN DEL AV VÄNSTERN ” tydligen har väldigt svårt att förstå att vänsterextrema är lika EXTREMA som högerextrema? Skillnaden är dock att de första gömmer sig bakom den "goda självbilden" och ett ofta outtalad ändamål, naiv syn på rasism. Underligt är det att just självutnämnda antirasister och extremvänstern som brinner för att bekämpa rasism och ondskan försvarar å andra sidan våld och jihadism. Deras motto är: - ” Kampen är målet. Kriget ger näring”. Inte desto mindre blir jag mörkrädd när ungdomar imiterar tårttanten genom att tårta henne.

http://nyadagbladet.se/inrikes/ungdomsorganisation-tartade-tartkvinnan/

Vad ska vi säga till våra barn, elever, ungdomar när de läser Aftonbladet, när de lyssnar på tv och när de söker låtar på You tube och finner våldsamma låtar? Vilket pedagogiskt svar ska vi hitta på för att våra ungdomar, Sveriges framtida generation, inte ska ta sådana vänsterextrema skribenter och sådana hatiska rappare som förebild? Jag blir rädd och min oro över våra barn och ungdomar ger mig en klump i magen. Undrar någon över varför några ungdomar bränner bilar? Eller ansluter sig till jihadism? De är ju en konsekvens av vad som händer ute i samhället!

Rasism och mänskohat har blivit Sveriges nya diskurs, och de som har myntat detta hyllas! Manshatande feminister, som å ena sidan talar om jämställdhet och å andra sidan visar sitt hat gentemot pojkar och män, vad kan detta vara om inte könsdiskriminering? Och hör och häpna, de angriper GAPF, en organisation som jobbar dag och natt för att bekämpa hedersvåldet där även unga pojkar kan drabbas!

http://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2013/11/29/stod-till-pojkar-och-man-ar-oacceptabelt/ Men det visade sig att de har angett faktafel, läs GAPF:s pressmeddelande

https://www.facebook.com/notes/gl%C3%B6m-aldrig-pela-och-fadime-riksf%C3%B6rening/riksorganisationen-gapf-pressmeddelande-ungdomsstyrelsen/634832636555712

Nåväl, jag avslutar med det bästa jag har läst denna vecka av Marcus Birro; -
”Dimman ligger tät över slagfältet. Många beskjuts för vad andra gjort. Kom upp ur skyttegravarna. Sträck ut en hand. Bjud in till samtal och möten. Vi står här och väntar på er. Vi har stått här rätt länge nu. Välkomna upp och in. De svåra frågorna kräver nya förhållningssätt. Tillsammans kan vi göra den världen till en bättre plats för oss själva och våra barn”.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manga-feminister-siktar-pa-fel-saker/

Tänd ett ljus men låt det aldrig brinna ner! Sträck ut en hand och bjud in till samtal istället för hat och förakt, finns det något hopp där ute?...

FI har visst ägnat sig åt en personlig vendetta!

I sin replik (Svt debatt, 21/10) skriver feministiskt initiativs medlemmar Linnéa Bruno och Mehrtab Motavvas följande: ”att kritisera en debattörs odemokratiska förslag i offentliga rum är inte detsamma som att ägna sig åt personlig vendetta”. Fint uttryckt och något som förmodligen alla håller med om! Men sanningen säger mig någon helt annat, sanningen måste komma i fatt och den är för övrigt inte längre en hemlighet.

Fi medlemmen Motavvas fick ett utbrott när jag utsågs till årets alumn av Södertörns högskola. I sin artikel i Feministiskt perspektiv (27/9) tillskrev hon mig åsikter som jag aldrig haft och förtalade mig angående tre saker som jag aldrig har uttryckt: - Att jag ser på slöjan som en pedofilsymbol, att jag har krävt en etnisk särlagstiftning och att jag har krävt att invandrare skall skriva under ett avtal med staten att de tillägnar sig svenska normer. I samband med denna artikel startade Sveriges unga muslimer och vänsterantirasister en protest mot Södertörns högskolas alumnpris där hundratals medlemmar i dessa organisationer skrev under en namninsamling. Motavass slutade inte där utan tillsammans med sina ”alliansvänner” skrev hon långa hetsmejl till Södertörns högskola (dessa mejl är för övrigt allmän handling). I dessa hetsmejl angriper hon personen Hanna Gadban och dessutom erkänner att hon har flera hundra skärmdumpar som klart visar att mina åsikter är högerextrema. Hon skrev bland annat ” Hennes åsikter i debattartiklar, radio och TV, samt offentliga vänskapskrets på Facebook är högerextremistiska; där rör sig alltifrån kända företrädare/anhängare för Dispatch International, Avpixlat, Tryckfrihetssällskapet och Sverigedemokraterna” och där skriver hon namn på en privat person som i själva verket inte har något med dessa sajter och SD att göra. Därtill avslutade hon sitt hetsmejl med att skriva ”jag undrar om Ni - trots högre läroverks antidiskrimineringsprincip - skulle ha delat ut Alumnpriset till Adolf Hitler och Ahmadinejad? De var också "orädda debattörer" och "engagerade lärare".

Paradigmskiftet fick sin kulmen i detta hetsdrev efter att Aftonbladets kulturskribent Petter Larsson, som verkar ha fått inspiration av Motavass hetsmejl, etiketterade mig som en nazist som propagerar för särlagstiftning och rör sig i främlingsfientlighetens gränsland.” (Aftonbladet 4/10). Det råder ingen tvekan om att det är oerhört intressant för betraktaren att spekulera runt vilka mål och syften som förenar Sveriges nya allians ” Fi, vänsterantirasister och islamister” trotts deras skilda ideologiska och politiska grundprinciper. Spekulationerna är många, något som förklarar varför denna debatt överskridit alla gränser och varför den fortfarande pågår. Debatten speglar visserligen den ständiga kampen mellan vad som egentligen anses vara rasistiskt och vad som anses vara mänskliga rättigheter, av vilka yttrandefrihet enbart reduceras till vissa röster som alltid överröstar de andra, till varje pris, även om vägen dit går genom nätmobbning, ryktesspridning och trakasseri!

Varför talar de självgoda gång på gång om den främlingsfientlighet och rasism som invandrare och muslimer blir utsatta för, samtidigt som de själva agerar rasistiskt och främlingsfientligt mot invandrare och muslimer vars åsikter inte går i linje med vänster- anti-rasistiska- kollektiva- hegemoniska principer? Varför arrangeras kampanjer för att tysta ned en röst tillhörande en invandrarkvinna med muslimsk bakgrund? Och vem är det egentligen som är främlingsfientlig och islamofob i denna debatt?

Den intoleranta arrogansen som brännmärker andras åsikter är själva rasismen som ingen talar om. Sara Mohammad, Maria Hagberg, Bitte Assarmo med flera undertecknade profiler ville i sin artikel (Svt debatt, 16/10) uppmärksamma hetskampanjen som drevs mot mig, inte minst av Aftonbladets kultursida, och därmed påvisa att vår yttrandefrihet är i fara och vår demokrati håller på att ödeläggas i och med att dessa kulturrelativister, hand i hand med Sveriges media, ägnar sig åt karriärmordsagendor.

Jag undrar hur länge måste Jämställdhetsministern jobba med jämställdhetsfrågor i det här landet tills dess invandrarkvinnor med muslimsk bakgrund, som inte delar en vänster, kollektiv hegemonisk åsikt, får yttra sig i det offentliga rummet utan att behöva genomlida hatkampanjer?

Till integrationsministern; - När du generar miljoner kronor till skattefinansierade organisationer som ska verka för integration och bekämpa islamofobin, granska gärna om de istället bekämpar sekulära muslimer i vårt Sverige!

Till Justitieministern; - Du träffade hijabuppropets initiativtagare på rekordtid, utan att vänta på polisens utredning! Ha du i din dagordning planerat att träffa de som är engagerade i hedersfrågor, lyssna på GAPF:s krav och fundera över varför debatten rörande hedersvåld hamnar i skymundan medan diskussionen huruvida hedersförövarna får behålla sina rättigheter bekymrar landets Hen feminister, islamister och vänster- anti-rasister?

Till svenska folket; - Ordförande för GAPF, Sara Mohamed m fl skrev i Svt debatt (16/10) om att välja en tredje väg, att varken vara rasist eller islamist. Den vägen har jag valt, var med och hjälp oss att inte tystas ned av Sveriges nya allians!

Södertörns högskolans årets alumn 2013

I dag står det fria ordet på prov! Idag står jag här och beskådar alla dessa debatter, allt hat, all förakt, alla förföljelser, all förnedring, all förminskning, alla anklagelser, alla påhopp och allt förtal, med ett litet leende på läpparna.

Ja, kära vänner, det fria ordet är heligt! Jag lyckades skapa debatt i förbjudna ämnen i detta samhälle. Jag har upptäckt att gränsdragningarna mellan anti- rasister, islamister och alla extremister är suddiga, svårbegripliga och ibland vet man inte vem som är offer och vem som är förövare! Idag står jag här och tilldelas min första utmärkelse. En seger för ett samhälle som inte vill anamma kulturrelativister som förebild! En seger för ett samhälle som kämpat hårt för sekularism och jämställdhet.

Idag står jag här och bredvid mig står vänner från höger och vänster förenade i att vi måste kämpa för våra medmänniskor, och detta förverkligas först genom att respektera oliktänkande. Jag lämnade en diktatur bakom mig och har som en dröm att uppleva en värld där ingen ska behöva bli dömd för sin åsikt. Jag lämnade förtrycket bakom mig och har som en dröm att ingen ska behöva bli förtryckt på grund av sina åsikter, sin livsstil eller sina livsval. Jag vill få känna frihetens smak och där alla barn och ungdomar, män och kvinnor med invandrarbakgrund som förtycks i kulturens och religionens namn ska kunna göra sina val, frigöra sig, välja sina vägar och behålla sin egen identitet…

Förälskelsen för min kultur och min religion innebär inte att jag ska acceptera att vi lever i ett medeltida mörker…. Förälskelsen för mitt Sverige innebär inte att jag ser på min egen kultur som en minuskultur! Någonstans ska vi mötas i ett intressant, spännande interkulturellt möte, det är det mötet som jag värnar om, kära vänner! Ett interkulturellt möte där vi lever och samspelar i interaktion med varandra… testa, öppna dörrarna, möt det nya obekanta, ta den risken, detta möte smakar gott och upplevelsen stannar kvar och gör skillnad! Det gör jag, varje dag!

Jag vill tacka alla mina vänner och följare som har ägnat sin dyrbara tid på att motkämpa hatkampanj och nätmobbning mot mig. Och riktar därmed ett stort tack till mina kära vänner som var vid min sida idag!

När antirasister agerar rasistiskt, och när toleransförmedlarna agerar intolerant!

Det är ungefär en sådan inställning som dominerar i vårt fina Sverige, du måste vara god och de som inte tycker som du måste vara onda! För att bevisa hur onda de är måste du använda ett slagträ! För att kunna slå ordentligt, behöver du inte vara logisk, utan ond!

I det politiska debattklimatet är det enbart EN sak som får dig att bli trovärdig, att bli antirasist! Du måste bevisa hela tiden att du håller med den kollektiva, implicita konsensusen där man talar högt om ”de utsatta”, medan i själva verket inte gör så mycket åt dem! Här i Sverige är det talandet ordet som hörs mest! Språkets makt som styr, retoriken och konsten att formulera fina slagord som härskar, men dina intentioner, ingen vet om och tas sällan i beaktande!

När man talar om antirasism tenderar man att reduceras till att bekräfta rasism i stället för att bryta ned den! Det är dags att tala om gemenskap och att arrangera kulturella mötesplatser istället för tjatet om hat och förakt!

Som en kämpe för det fria ordet spelar det inte så stor roll för mig vilka politiska värderingar människor har, alla får tycka olika! MEN det spelar en avgörande roll hur dessa människor bemöter andras värderingar, deras bemötande kan antingen öppna dörrar för en utvecklande diskussion eller sänker ned dem till botten, för alltid…