Google+ Followers

söndag 1 juni 2014

Dags att ta ett dopp?

Jag har aldrig uppfattat kvinnor som är praktiserande muslimer som fiender, då jag själv är muslim, inte heller de som kämpar med näbbar och klor för sin rätt att välja slöjan. Det är individens kamp för sin egen vilja som jag imponeras av. Denna kamp är lika viktig som kampen hos alla de individer som kämpar för att välja sin partner själva, befria sig från slöja, och alla de som överhuvudtaget vill fatta sina egna beslut, bortom klanens inflytande! Individens val att praktisera sin religion är något vackert. Den person som står mig närmast, min mamma, är både troende muslim och beslöjad kvinna!

Däremot vänder jag ryggen mot radikalisering av religion, jag ser det som skadligt, eftersom det kan ge upphov till omänskliga handlingar, i gott syfte. Som radikal islamist blir man inställd på att vidmakthålla moralen med tvång, och kategorisera andra som inte delar detta tankesätt som icke-människor – vilka skall straffas med död, för Guds skull. Att dö i striden för denna moraliska konformism anses vara shahada – martyrskap – det vill säga att dö för Guds skull! Det är för övrigt ett tankesätt som konstrueras av människor; Gud tolererar inte några blodbad, inga halshuggningar och inte heller någon människohandel, i religionens namn.
Icke desto mindre har jag inte velat se denna sorts radikala individer som fiender, snarare tvärtom. De är ju, trots allt, bröder och systrar i den större religionen, islam, trots våra skilda ideologier…

För några dagar sedan lade jag upp en bild på några kvinnor, som enligt min tolkning visade ”jihadisktiska pekfingrar”, ackompanjerade av en text som förklarade att deras ”hemliga uppdrag” hade slutförts. Inte för att jag har gjort en övertolkning av innebörden av denna gest. Jag har lärt mig att den betyder ett bekännande av Allah under bönen, men för jihadisterna symboliserar den ett löfte att det är enbart Allahs väg man skall välja där Jannah - Paradiset- är det enda målet.

På Twitter skrev en provocerad Cherin Awad ”Well, rasism, islamhat, muslimhat, idiot, hatpropagenda och lågbegåvning funkar med. De enda som ska skämmas är du”. I sitt systersförsvar menade hon att tjejerna gick och badade. Jag har, efter att ha levt halva mitt liv i ett muslimskt land, aldrig hört talas om att det uppåtriktade pekfingret är en gest som används när man ska bada. Jag har hur som helst valt att ta bort bilden för att jag respekterade kvinnornas vilja och har förhoppningar om att kunna kontakta dem för att diskutera vidare våra olika synsätt på religion.

Några dagar senare lägger Johan Lundberg upp nytt material på Twitter. Där framgick att den kvinna som postat det inlägg som Cherin Awad försvarade hade jublat över en död svensk Syrienkrigares martyrsblod. Lundbergs poäng var att ifrågasätta ställningstagandena hos Cherin Awad, när hon tog kvinnan ifråga i försvar och framställde henne som en muslim i största allmänhet, utan radikal agenda. Man kan påpeka att det var kvinnans make som lade upp Facebook-posten (på Ummah Nyheter) där det berättades att martyrblodet nu hade nått Göteborg. Detta har lett till en infekterad debatt på Twitter som avslutades med att Lundberg bad om ursäkt för att han hade kränkt Cherin Awad.

Trist nog så sätter misstänkliggörandet stopp för debatterna. Det är tråkigt att fokus läggs på personen, inte handlandet och bedrövligt att vi har så lite utrymme kvar för kritiskt tänkande.

<