När antirasister agerar rasistiskt, och när toleransförmedlarna agerar intolerant!

Det är ungefär en sådan inställning som dominerar i vårt fina Sverige, du måste vara god och de som inte tycker som du måste vara onda! För att bevisa hur onda de är måste du använda ett slagträ! För att kunna slå ordentligt, behöver du inte vara logisk, utan ond!

I det politiska debattklimatet är det enbart EN sak som får dig att bli trovärdig, att bli antirasist! Du måste bevisa hela tiden att du håller med den kollektiva, implicita konsensusen där man talar högt om ”de utsatta”, medan i själva verket inte gör så mycket åt dem! Här i Sverige är det talandet ordet som hörs mest! Språkets makt som styr, retoriken och konsten att formulera fina slagord som härskar, men dina intentioner, ingen vet om och tas sällan i beaktande!

När man talar om antirasism tenderar man att reduceras till att bekräfta rasism i stället för att bryta ned den! Det är dags att tala om gemenskap och att arrangera kulturella mötesplatser istället för tjatet om hat och förakt!

Som en kämpe för det fria ordet spelar det inte så stor roll för mig vilka politiska värderingar människor har, alla får tycka olika! MEN det spelar en avgörande roll hur dessa människor bemöter andras värderingar, deras bemötande kan antingen öppna dörrar för en utvecklande diskussion eller sänker ned dem till botten, för alltid…